Den Flygande Holländaren
Detta händer
1. AKTEN
1. scenen
Det stormar i Skagerrak och sjökaptenen Daland har varit tvungen att uppsöka nödhamn i den för honom bekanta fjorden Sandvika. Han är inte långt från hemhamnen - stormen överraskade under de sista sjömilen av en lång seglats. Man har kastat ankar och sjömännen surrar seglen. Daland antar att stormen snart skall bedarra och låter sitt manskap vila medan de väntar. Han ger styrmannen order att vakta och drar sig själv tillbaka.
2. scenen
Styrmannen - liksom hela besättningen - har onda aningar. Stormen som tvingade skeppet att uppsöka nödhamn var ingen vanlig storm. Styrmannen försöker hålla sin rädsla på avstånd genom att sjunga men tröttheten segrar. Till slut somnar han.
3. scenen
Medan besättningen sover dyker ett svart skepp upp ur mörkret. Det lägger sig framför Dalands skepp och skeppets kapten - Den flygande holländaren - stiger iland. Vart sjunde år får denna dödströtta, förbannade man gå iland för att pröva sin lycka. För att slippa sin förbannelse måste han hitta en kvinna som lovar honom trohet intill döden. Nu är tiden inne - sju år har igen gått med färder på de sju haven. Holländaren förbannar sitt öde och hoppas på världens undergång. Något annat hopp har han inte längre.
4. scenen
Daland har inte fått sömn och går tillbaka upp på däck. Han märker skeppet som har ankrat framför hans eget skepp och väcker den överraskade styrmannen. Snart ser Daland även skeppets kapten. Gästen säger sig vara från Holland, men att han redan seglat länge utan hemland. Han ber Daland om logi för natten, avslöjar att han är mycket rik och säger sig betala vad som helst åt den som hjälper honom att finna ett hem någonstans. Daland blir eld och lågor och berättar om sin dotter Senta. Snart har han kommit överens om brudköp med den främmande kaptenen - det enda som återstår är Sentas eget medgivande. Daland vill ordna saken redan samma dag och börjar genast förbereda sig för avfärd. Hans blivande svärson lovar att följa efter med sitt eget skepp.
PAUS
2. AKTEN
1. scenen
Före sin resa har Daland bett en jägare i hembyn, Erik, att ta hand om Senta medan far är borta. Sentas och Eriks förlovning skall kungöras genast när far kommit hem från sin resa. Ovetande om Dalands nya plan - den som han har hunnit komma överens om med den holländska kaptenen - förbereder byns kvinnfolk Senta för förlovningen under Marys vakande öga. Mer än förlovningen intresserar sig Senta dock för ett smycke runt sin hals, med en bild av en mytomspunnen sjöfarare, Den flygande holländaren, vars olyckliga öde Senta har hört om i en ballad som Mary sjungit för henne. Senta har blivit helt som förtrollad av sången. Mary försöker skräckslaget få Senta att återfå fattningen.
2. scenen
Senta försöker övertala Mary att än en gång sjunga balladen om Den flygande holländaren. Mary nekar och Senta sjunger den själv. I balladen hånar en sjöfarare Satan medan han rundar Godahoppsudden. Han drabbas av en förbannelse som dömer honom att segla på de sju haven. För balladens kapten visar sig dock en ängel, som ger honom en möjlighet till räddning: vart sjunde år får kapten stiga iland för att leta efter en kvinna, vars trohet intill döden skulle befria honom från förbannelsen. Senta blir så extatisk medan hon sjunger balladen att kvinnorna kallar på Erik för att få hjälp.
3. scenen
Erik kommer och berättar att han sett Dalands skepp närma sig. Kvinnorna rusar till hamnen för att ta emot skeppet. Senta och Erik blir kvar på tu man hand. Erik, som har märkt att hennes intresse för honom har svalnat, försöker ta reda på vad Senta har varit med om. Som avslutning på förhöret förebrår Erik Senta och påstår att hon sålt sig åt Satan. Erik berättar om sin dröm, i vilken han från en hög klippa har sett hur Senta har seglat iväg med en främmande man.
4. scenen
Far Daland stiger in i rummet med en man, som Senta genast tror sig känna igen: just han är balladens olyckliga sjöfarare. Än mer konfunderad blir Senta när fadern antyder att Senta kunde bli den här mannens hustru. I sitt känslosamma tillstånd får Senta inget sagt och Daland anser det vara klokast att gå. Senta blir kvar på tu man hand med främlingen.
5. scenen
För såväl Senta som Holländaren är det en uppfyllelse att träffa varandra. Holländaren orkar i alla fall inte längre tro att hans lycka skulle kunna vända. Han misstänker att Senta är en syn som Djävulen sänt för att han inte skall glömma sin plåga. Senta svär att hon är redo att offra vad som helst för att rädda mannen som hon tycker sig ha älskat redan länge och vars olycksaliga öde berör henne djupt. Slutligen vågar Holländaren bli övertygad om att Senta är den räddning som ängeln lovade honom för länge sedan.
6. scenen
Daland återvänder och märker att hans dotter och den rika främlingen har funnit varandra. Han meddelar att välkomstfesten samtidigt blir det trolovade parets festliga förlovningsfest.
3. AKTEN
1. scenen
Folket firar att Dalands skepp har återvänt och den rikedom som den förmögna främlingskaptenen fört med sig. Festen är tänkt att kulminera i offentliggörandet av förlovningen mellan Dalands dotter och kaptenen. Dödstystnaden omkring främlingens svarta skepp skapar dock förvirring.
Folket försöker locka det främmande skeppets besättning med till festen men får inget svar. Så småningom blir de välmenande övertygelserna allt mer utmanande. Situationen underlättas inte av att byns kvinnor verkar intressera sig mer för det svarta skeppets osynliga besättning än för byns egna pojkar.
2. scenen
Plötsligt väller det svarta skeppets besättning in på kajen. Festplatsen blir ett förstörelsens landskap. Byborna flyr i skräck.
3. scenen
Erik har varit tvungen att från sidan följa med hur hans redan överenskomna förlovning med Senta har fallit i glömska som om den aldrig hade gjorts. Han har sökt upp Senta för att reda ut vad som riktigt är på gång. Senta vill inte träffa Erik och försöker fly. Till slut får Erik tag i henne. Eriks anklagelser är allvarliga: Senta, som nu håller på att förlova sig med den främmande kaptenen, har redan tidigare under en utflykt i bergen lovat gifta sig med honom. Senta kan inte förneka detta.
4. scenen
I det värsta möjliga ögonblicket råkar Holländaren på Senta och Erik. Han - för vilken Sentas trohet är ett villkor för räddningen - tror sig bli tvungen att bli sviken även av denna kvinna. Han beordrar omedelbart sin besättning att hissa ankar och segel. Den flygande holländaren skall än en gång segla ut på haven för att fortsätta sin oändliga seglats. Han varnar Senta: den kvinna som lovar honom trohet men sedan är otrogen blir för evigt förtappad. Holländaren säger sig resa för att bespara Senta detta öde.
Senta har en möjlighet att rädda sig - ännu är de inte man och hustru inför Evigheten. Senta försöker hindra Holländaren att resa och berättar att hon vet vem han är och vad det innebär. Holländaren tror henne inte. Han avslöjar nu för alla vem han är: Den flygande holländaren, som alla sjöfarare känner till och som alla fromma är rädda för.
5. scenen
Trots Holländarens order går hans besättning - dessa levande döda - inte med på att återvända till skeppet. Istället strömmar allt fler av dem in på stranden. Senta ser det hopplösa i situationen. Hon förstår att hon hamnat i en återvändsgränd med endast en utväg. Hon besluter sig för att kasta sig utför klipporna.
6. scenen
Daland förstår - för sent - vart hans blindhet har fört hans dotter.
| 
